Ett år sedan Utøya

Läser Aftonbladet om Utøya och familjerna och deras barn. Läser och mina ögon blir tårfyllda. Det går inte att beskriva hur hemskt det var. Är. Det går inte att ens för ett ögonblick att förstå föräldrarnas skräck när de får höra vad som hänt och vet att deras barn är där ute. Ute på ön tillsammans med en psykopat och massmördare. Paniken när man inser att sannolikheten att just mitt barn lever är minimal. Tänker på alla som förlorade sina barn, sina syskon, sina vänner.